aquaofvitae

Jag är trött och less.
Känner mig tom!
Jag tvivlar alltför mycket, på vem som är jag.
Jag finner inte meningen med vad som är vad.

Jag är ledsen.

Livet blev ofta som jag tänkte det, men nu för tiden
blir det mest fel.
Mina tankar om livet var enade, nu är de särade.
Vi glider, du och jag, sakta glider vi.
Vi tar ett steg fram går det denna gång,
utan att snubbla?
Står och trampar på samma ställe.
Aldrig något nytt, det slutar alltid på samma sätt.
Jag skriker, blir arg och ledsen, du blir bara ledsen
och säger ingenting.
Det smärtar att se dig ledsen!
För du är så älskvärd.
Det gör ont i mig varje gång jag gör dig ledsen!
Jag avskyr mig själv för dom gånger som jag har sårat dig.

Igår blev det för mycket för mig.
Jag orkade inte, jag ville inte, jag hade ingen lust.
Gårdagen ångrar jag mer än dagen idag, igår finns inte längre
Finns inget att göra, bara acceptera. Bara vara.
Ledsna och besvikna är vi på varandra, visserligen av olika
orsaker, ledsna på olika, men ändå samma sätt.

Den där ledsamheten.
Den där ångern.

Ständigt lever vi med den. Ledsamheten. Ångern.
Vi tillåter dom att komma och dom kör över oss
i en ångestladdad symbios av alla olika sorters känslor!
Det smakar bittert likt en daddels sötma.

JA, jag önskar att "igår" inte fanns, jag önskar att "igår"
försvann.
Jag önskar att "idag" inte fanns, jag önskar att "idag"
försvann!

Jag lägger stället huvudet i händerna och välkomnar morgondagen.




Vi bråkar och är oense - precis som alla andra.
Vi får kämpa och snubbla, för att sedan försöka
ta oss upp - precis som alla andra.
Oftast har vi det bra, men när vi bråkar så känns det
som om någon drar undan marken jag står på!
Jag älskar Helena över allt annat och aldrig ska
jag älska någon annan.
Hon är en fantastisk människa med underbara sidor.
Hon får mig att bli en bättre människa, även om det
är väldigt långt kvar - innan jag ens är specellt bra.
Jag älskar henne ända in i evigheten!



/Angelica