aquaofvitae

Helena är krasslig och har ont i halsen.. stackars baby!

Idag har jag följt med My till tandläkaren. Hon är som jag, så hemskt tandläkar rädd så hon frågade om jag kunde följa med som moraliskt stöd. - ABSOLUT, tyckte jag!
Väl hos tandläkaren så började My skaka som ett asplöv, så jag försökte prata om hennes familj, berätta om när Helena och jag var på box, vi pratade om att Robin (hennes kompis) är snäll. ja sådana saker. Allt för att få henne att slappna av..
- Det gick inget vidare. (fnissar)..
Sedan blev hon inkallad, "ska jag följa med sa jag".. - JAAAA, svarade My och snubblade (bokstavligt talat) ut ur väntrummet. Hon som hämtade in oss kollade på My och sa "ojoj, snubblade du?".. (vad såg det ut som?!) hahaha!

Väl inne i tandläkar rummet, My i tandläkarstolen och jag på en annan stol, så tyckte tandläkaren att han skulle undersöka My´s tand som hon hade ont i. Det gjorde han och när han sa att han skulle slipa ner den lite så såg det ut som om My skulle svimma.. Hon la sig snällt i stolen och jag gick fram och gav henne min hand. Han slipade och hon tröck min hand... BLÅ... (helt okej, helt okej) hahha! ;-)
Sedan kom vår käre tandläkare på att han ville dra My´s tand... WOPS!!
(Nu fick jag verkligen stålsätta mig jag med, eftersom min tandläkar skräck inte heller är att leka med)
Han började med att ge My bedövning och min hand blev återigen...BLÅ...
My hyperventilerade och jag sa "kom ihåg och andas My".. det glömde hon bort igen sekunden efter att jag sagt det.
Sedan började tandläkaren med en skruvmejsel och bända tanden, när han la upp den blodig på sitt lilla bord, så började även jag hyperventilera..men det visade jag ju inte för stackarn som blev utsatt för denna misshandel.. Men tandläkarens assistent såg nog att färgen försvann från mitt ansikte, så hon frågade lite försynt - "du? hur går det för dig? går det bra?"... Jaaa-aa-då, svarade jag så klatschigt som jag bara kunde för att inte göra My mer blek än vad hon redan såg ut.
Men att dra tanden verkade gå bra, min hand blev inte blå och hennes knogar vitnare inte lika många gånger. hahaha!

När tanden väl var ute så fick vi båda en fniss-attack, då vi tyckte att det var såå skönt att det var över. My skrattade mest hela tiden.
Jag övertalade henne att behålla sin tand och det gjorde hon!
Vilka rötter tänder har! skitlånga!

Det gjorde du så himla bra My och du kan känna dig stolt! (du är en tuffing!)

Det var min dag idag.. hihi.

Helenas dag har mest bestått i plugg. Trist!

Nu ska jag ner i förrådet och kolla efter lite sladdar!

kram!